Ögonblicken som bär oss framåt

Det är med förväntansfulla, nästan lite pirriga fingrar jag skriver de första raderna här. Jag kan inte räkna hur många gånger jag tänkt tanken att återigen sätta den digitala pennan i den här typen av dagbok. Det är något alldeles särskilt med en egen liten hörna i bloggvärlden och nu har den där tanken jag haft i huvudet så många gånger äntligen blivit verklighet.
Att återigen ha en plats där ord, ögonblick och bilder kan bevaras har lockat mig länge och visst hade jag kunnat använda mig av en helt vanlig dagbok i pappersformat, men det här är helt enkelt roligare. Genom åren har jag knåpat ihop ord till meningar i en rad olika bloggar men aldrig har jag känt så starkt för det som den här gången.
Det känns som att de åren jag har framför mig är år jag vill se tillbaka på längre fram. Tiden kommer gå så snabbt och jag vill fånga små och stora stunder, spara dem och sedan kunna ta fram dem igen, värma hjärtat med dem och minnas allt. Inte bara de stora sakerna utan de där små ögonlicken mitt i vardagen. Det är de ögonblicken som jag tror är själva livet, det är de ögonblicken som gör oss till de vi är. Det är de ögonblicken som bär oss framåt, som vi kan glädjas med, tröstas av, längta till, sakna, älska och ibland skrämmas av. Det är de ögonblicken som gör ont, som är svåra och som vi lär oss av. Ögonblicken här och nu, de som betyder allt men som ibland glöms bort, som suddas ut av tiden som går. De ögonblicken vill jag spara här.
Om du känner för att dela dessa ögonblick med mig önskar jag dig varmt och hjärtligt välkommen hit! Jag hoppas att vi ska trivas tillsammans, du, jag och den här lilla bloggen.
Stor kram! 🤍